lighting up another cigarette
caféet var galenskap idag. jag trodde jag skulle hinna ta en tur på loppisen, snarare tog loppisen en tur med mig. jag undrar hur detta ska gå. jag undrar om familjen är vid sina sinnens fulla bruk i slutet av sommaren.
ikväll tänkte jag parkera mig i soffan med en kall öl och titta på matchen. helt själv, liksom bara för att testa om fotboll kan vara underhållande som solosysselsättning.
jag är hoppfull. skrämmande hoppfull, över allt. hopp skrämmer mig, hopp krossas så lätt. och är en fantastiskt roligt ord.
Det är sant. Hopp är ett fantastiskt roligt och väldigt underligt ord... Ett hopp definierar vi ju som "lämna golvet" (Oh yes, Eva) men en viktig del av ett hopp är även att man måste falla ner igen. Och när man landar, vilket man alltid gör för ner kommer man alltid, är det inte ett hopp längre... Deppigt när man vrider och vänder på det en stund! Känns ganska hopplöst faktiskt, ironiskt nog!
du drar paralleller som självaste pythagora hade blivit förbryllad över. mest för att han är matematiker, och inte kan svenska. vid närmre eftertanke hade han nog inte alls det, med tanke på att han är död. jag blev imponerad dock. inte i min vildaste fantasi trodde jag att man kunde få in eva i ett inlägg om livets fruktansvärda obestämdhet. vet inte heller om jag gillar det, men imponerad blev jag. jag funderade på om jag kanske var manodepressiv, men kom till slutsatsen att jag är för feg. hur patetiskt är inte det? hur många gånger jag än säger att jag måste skärpa mig så gör jag det inte, hur många gånger jag än säger att jag ska städa mitt rum så gör jag det inte. det är pinsamt att vara så medveten om sin bristande självdisciplin, men vara totalt oförmögen att åtgärda. denna likgiltighet tar kål på mig!
ännu en komisk detalj är att min kommentar till kommentaren på inlägget blev längre än inlägget. inte för att det har någon betydelse, men de var lite roligt. nej, det var det nog inte.