emobohemo

trots, eller kanske på grund av, min något överdrivna dynamiska tillvaro de senaste dagarna, så har det varit fantastiskt. det har hänt så lite och så mycket på en och samma gång. fantastiskt vilka självinsikter och andrainsikter man kan komma till. jag njuter verkligen, jag tror jag kommer någonvart.

caféet var galenskap idag. jag trodde jag skulle hinna ta en tur på loppisen, snarare tog loppisen en tur med mig. jag undrar hur detta ska gå. jag undrar om familjen är vid sina sinnens fulla bruk i slutet av sommaren.

ikväll tänkte jag parkera mig i soffan med en kall öl och titta på matchen. helt själv, liksom bara för att testa om fotboll kan vara underhållande som solosysselsättning.

jag är hoppfull. skrämmande hoppfull, över allt. hopp skrämmer mig, hopp krossas så lätt. och är en fantastiskt roligt ord.

jag visste det. jag visste det. jag visste att världen skulle vara emot mig idag. det var därför jag inte ville gå upp. det var därför jag inte ville gå och lägga mig. jag har skadat mig på alla möjliga sätt, haft en tortyrliknande mensvärk, slängt sallad i ansiktet på kunder, tappat porslin i världsrekordsklass, förstört alla diskmaskiner och försvårat kvällen och morgondagen för alltför snälla människor. jesus, jag går i dvala nu. 

nu är det i alla fall avklarat. och nu har jag till och mer lite mer än en veckas sommarlov. visserligen fyllt av lite väl mycket förpliktelser, men jag hoppas på att kunna slänga in ett antal trevliga stunder också. närmst är midsommar. en chockerande tom sådan. inte ens mina föräldrar  ville ha med mig. så max, i'm counting on you. sen blir det utgång så att det smäller om det, eller filmnatt. time will tell.

jag vet, jag inser att detta skrivande endast är en ursäkt för att jag inte ska behöva börja på projektarbetet som jag egentligen satte mig ner med vid åtta. klockan är nu tjugo i tolv, jag har inte skrivit ett ord. jag bar däremot upptäckt attd et på många gratis spel-sidor finns en genre som heter "tjejspel". det är inte spel. det är tecknade tjejer (och en och en annan brad pitt) du kan sminka och klä på. jag ställer mig frågande.

sara bereilles och mitt täcke får rädda mig från denna brist på självdisciplin och prestationsångest och omotiverade rastlöshet.

hade jag fått välja att göra precis vad som helst just nu. då hade jag spytt, sedan hade jag bäddat ner mig i soffan och slötittat film i minst två dygn. hur uppskattat tror ni det är om man sjukar sig tio minuter innan man börjar? det är inte ens en valmöjlighet. härda ut, härda ut.

förresten var det en riktigt fin kväll igår. min smärta och trötthet misslyckades fatalt med att förstöra min kväll. jag ser fram emot möjliheten att det upprepas i kväll, efter en helveteseftermiddag kan det vara uppskattat.

oh fuck, let's do this mambo-jambo..

stockholm bjöd på en hel del trevliga stunder, alkohol till absurdum, sol och åtminstonde ett hett möte. trots detta var mina förväntningar inte mötta, så när jag steg av tåget i malmö i måndagsmorse kändes det befriande. jag såg fram emot de rutiner och den definitet som veckan hade att erbjuda. en vecka av bestämda arbetspass och en fritid spenderad framför tv:n. jag kände någon slags trygghet i det. trygg med kontrasten mot ovissheten jag levt i för länge.

tji fick jag! att vakna klockan fem för att gå till en arbetsplats som numera mynnat ut i en blandning mellan oc, pang i bygget, csi och pantertanter. med en bonus av en busslast tyskar som gästskådespelare. det blev ju inte precis ännu mer trivsamt med två prov och ett projektarbete inklämt. jag tackar dock gud för att jag har fina kollegor och bara två dagar kvar.

sen ska jag, efter en veckas riktigt sommarlov, ut till skånes-tranås. jag tänkte att det är ett bra ställe att hitta sig själv.