emobohemo

jag är chockad över att mina blodvärden var så bra. jag kunde svära på att jag hade järnbrist. nu måste jag komma på en annan förklaring till min trötthet. sömnbrist kanske? jag har hört att det frambringar trötthet.

häromdagen grät jag av lycka för första gången i mitt liv, enligt mitt minne i alla fall. helt spontant, på grund av allmänt välmående och tillfredsställande livssituation. jag har aldrig förut varit så nöjd i min tillvaro, och samtidigt längtat till hösten och bara varit så fruktansvärt sugen på livet. mitt största problem i livet för tillfället är att vi inte har någon färsk ingefära hemma. bara det säger rätt mycket.

jag har på saras inrådan börjat läsa "jag brinner" av torbjörn säfve. mina lediga dagar nu har jag suttit minst tre timmar per dag på möllan, med en kaffe, cigarett och svepts in i majakovskijs sekelskiftsryssland. det är en av de bästa känslorna när man hittar en bok som totalt får en att glömma sig själv, vars atmosfär totalt fångar upp en. jag älskar att jag har börjat läsa igen. jag har saknat böcker.

jag tror det är dags för mig att ge mig av mot nyhavn och min dagliga dos av kaffe och livsnjutning. en snabb runda på marknaden (jag har ett galet behov av ingefära för tillfället), och sedan bege sig hem för att tillaga en vegansk festmåltid för vännerna mina. eller ja, festlig är nog egentligen att överdriva. men gott blir det.

jag kan inte komma över det; jag längtar till hösten. jag har aldrig förut längtat till en mörkare årstid. det har aldrig förut funnit så mycket som har kunnat lysa upp min höst. jag är kunskapstörstig, ansvarstörstig, livstörstig.

men första anhalt är möllevångsfestivalen. där kommer det släckas törster med alla sorters drycker. mina ambitioner är höga, mina förväntningar ännu högre. resultatet kommer bli fantastiskt.