emobohemo

bara för att det trots vinterkyla och vintermörker finns ljusa stunder och ljusa människor

jag börjar blir rädd för min nacke. något jag aldrig upplevt förut. egentligen är jag inte rädd för själva nacken, den är rätt harmlös. men den är knäpp och sjuk. den vill inte röra sig och den bara finns där och gör ont. sen tyckte nacken det var en bra idé att skänka lite smärta till huvud, axlar, men turligt nog inte, knä och tå. jag inbillar mig alla möjliga sjukdomar det kan vara. det skrämmer mig.

jag läste fel på repschemat, vi är intealls lediga på lördag. var fick jag den galna tanken ifrån? jag har alltså varit på skolan mån-sön i tre veckor (förutom de dagar då jag glömde vakna såklart). känns hett. bara två veckor kvar. och jag håller på att falla i sönder. förvånadsvärt inte psykiskt, men fysiskt. jag önskar nästan att jag föll ihop psykiskt. då ha det visat på någon slags kreativ process. detta känns mest som ett skämt.

och mittimellan allt detta galna ska jag ta körkort, och kulturell och social,
för att inte förglömma; dansa, projektarbete, supa, vara, äta, städa, bli frisk, sticka till bibblan, jobba, organisera, plugga, sy.

oj, jag glömde nästan att sova. det tänker jag checka av på listan nu. vem vet när det blir möjlighet nästa gång?

(teaterperiodenkommer att bli himmelsk. sommar, skådespel, barn, musik, ritva med son, betygen satta, projektarbete klart, livet framför oss.)

bara för att jag utvecklat två dåliga vanor; jag glömmer vakna om morgnarna, och jag längtar helt outhärdligt mycket till värme och sol och allt vad det innebär.

nu ska jag istället cykla i kylan för att vara med den sista halvtimmen av skoldagen och sedan jobba i dåliga jobbskor och få ont i benen och sedan gå ut och dansa och dricka och ha det skojskoj och dessutom ska jag ha energi kvar till helgen då jag ska vara kreativ och energifylld? ett pussel jag inte kan lägga.

hade det bara varit sommar så hade allt ordnat sig. det är jag helt säker på.

bara för att jag nu gjort allt för att leva i dekadens istället för engagemang

min kropp är slut. min hjärna är slut. jag vill sova. i minst en vecka.

bara för att det en gång i tiden var sommar, och det förhoppningsvis snart blir det igen.

jag måste sluta vara såhär förbannat okonsekvent. jag måste lära mig själv lite självdisciplin.

förövrigt rockade gårdagen. den rockade rejält, jag hade kunnat återuppleva gårdagen vare fredag fram till sommaren. det underbara är att jag kommer göra det också. mer eller mindre. st.gertrud är så spikat.

jag hatar likgiltighet, men det verkar vara det enda som håller en ur situationer som dessa. så screw impulsivitet, känsla, vilja. överjaget förkastar lilla jaget och detet. i'm going bland.

bara för att nu är det banne mig dags för johanna att komma hem

jag har inte riktigt accepterat att 2008 börjat, för det är inte tillräckligt bra ännu. 2008 ska bli mitt år, däremed basta! min mobil borde ha alkolås. hela jag borde egentligen ha alkolås. och bara för att jävlas med mig själv ska jag sticka ut och ta en öl nu.