turned downside up

jag hittade min kamera, men inte min kamerasladd. jag hittade ljuset i slutet av tunneln, men inte en jävla halstablett.

trots att jag sällan mått sämre än jag gör nu, rent medicinskt, så mår jag bättre än jag någonsin gjort. det är rätt komiskt att det som lyser upp min vardag är ett kvavt, skabbigt, svartmålat rum med lite stekheta lampor och en, ofta allt för oseriös, muminmamma till teaterlärare. men det går itne att förneka. plötsligt blev allt så mycket bättre och förmodligen kommer jag få eftersända min post till k-huset.

det kan ju hända att solen hade ett finger i smeten också. hoppas bara den tvättade händerna först.

nu tänkte jag däcka, för jag är helt fucked up. jag ser små gröna och knallrosa tomtar framför ögonen och det kan väl knappast vara hälsosamt?

Kommentarer
Postat av: Max

alltså om jag någonsin flyttar ihop med någon, Emma, så är det dig. Jag kan verkligen se det framför mig, hur bra det hade blivit.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback