try to love the things you're not
jag skrev precis klart ett psykologiarbete. ett oerhört systematiskt sådant. bestående av en konkrekt inledning, en ännu konkretare beskrivning av material och metod. efter detta en sammanställning av den enkät jag delat ut, med diagram och pocent. avslutningen var en logisk diskussion där det fördes lagom självklara resonemang. det var fakta, iaktagelser, påståenden. och allt handlade om en struktur, ett mönster. något mätbart, något underbart.
jag hade glömt bort hur underbart rogivande det var att göra diagram. jag ångar att jag inte fortsatte min fenomenala karriär inom matematik. jag hade ju värsta försprånget. matte är ett ämne jag hade behövt nu. logik, metoder, lösningar, sanningar. alla andra ämnen är för flummiga. det finns ingen logik. allt handlar bara om ifrågasättning, existensiella frågor, kreativitet och motsättningar. 1+1=2, det är allt jag behöver veta för tillfället.
halkade in i att börja läsa "veganerna - dom som stör" på bussen. big mistake. självklart halkade jag rakt in på kapitlet om peter singer och min inre kamp började långsamt slita sönder den lilla sans jag hade kvar. när jag steg av bussen hade jag längre inte alls någon aning om vem jag var. vem är man utan åsikter? varför är man inte lika mycket då? är inte diplomati en åsikt (är det ens ett ord?)? men det går ju inte. man kan inte gå runt i en grå dimma. det kan inte vara det som är meningen med livet? men varför skule det just vara förändring som är nycklen? är det det som är meningen? för varför ha en åsikt om man inte vill förändra? det är ju lönlöst. låt oss bara säga att 1+12 och sedan hålla käften.
jag har blivit så skoltrött att jag jag vill sjunka igenom marken. jag orkar inte. det är bara två veckor kvar, jag vet. men jag har inte orken till det sista. jag är sjukt nära att ta en sista minutenresa till något billigt och varmt ställe i en vecka.
jag tror dock att jag är den enda i hela världen som faktiskt längtar till mattedelen på högskoleprovet. men det är min åsikt och den kommer förändra världen. suck.
jag hade glömt bort hur underbart rogivande det var att göra diagram. jag ångar att jag inte fortsatte min fenomenala karriär inom matematik. jag hade ju värsta försprånget. matte är ett ämne jag hade behövt nu. logik, metoder, lösningar, sanningar. alla andra ämnen är för flummiga. det finns ingen logik. allt handlar bara om ifrågasättning, existensiella frågor, kreativitet och motsättningar. 1+1=2, det är allt jag behöver veta för tillfället.
halkade in i att börja läsa "veganerna - dom som stör" på bussen. big mistake. självklart halkade jag rakt in på kapitlet om peter singer och min inre kamp började långsamt slita sönder den lilla sans jag hade kvar. när jag steg av bussen hade jag längre inte alls någon aning om vem jag var. vem är man utan åsikter? varför är man inte lika mycket då? är inte diplomati en åsikt (är det ens ett ord?)? men det går ju inte. man kan inte gå runt i en grå dimma. det kan inte vara det som är meningen med livet? men varför skule det just vara förändring som är nycklen? är det det som är meningen? för varför ha en åsikt om man inte vill förändra? det är ju lönlöst. låt oss bara säga att 1+12 och sedan hålla käften.
jag har blivit så skoltrött att jag jag vill sjunka igenom marken. jag orkar inte. det är bara två veckor kvar, jag vet. men jag har inte orken till det sista. jag är sjukt nära att ta en sista minutenresa till något billigt och varmt ställe i en vecka.
jag tror dock att jag är den enda i hela världen som faktiskt längtar till mattedelen på högskoleprovet. men det är min åsikt och den kommer förändra världen. suck.
Kommentarer
Trackback