emobohemo

jag hade faktiskt, tro det eller ej, en ambition att gå till vår enda, och mycket meningslösa, lektion men den försvann någonstans påvägen. jag och ullis drack kaffe igår. vi drack mycket kaffe igår. det var idiotiskt. jag hade ett fruktansvärt sug efter att sitta på möllan med bok, cigg och kaffe. så jag köpte en bok, cigg och kaffe. drog med mig ullis. det slutade med att vi tog ett gemensamt och mycket klokt beslut att skippa baletten.

ungefär vid promenaden tillbaka till heleneholm (efter fyra koppar kaffe, allt för mycket smokes och en underbar bok i form av en samling brev av eric ericsson - "brev till samhället") började jag känna min hunger. visserligen hade jag laddat upp med bananer och äpple. men kaffe och cigg hade ökat min matsmältning, och jag kände mig tom inombords. det var den längsta måndagskonserten någonsin. jag sprang till busshållplatsen efteråt, men det hjälpte itne, för den kom ändå inte förrän efter en kvart. jag lyssnade intensivt på musik för att glömma hålet som höll på att äta upp mig långsamt innifrån. jag sprang hela vägen hem, för att upptäcka att jag inte ens hade energi att laga mat. det slutade med två ostmackor och oboy i sängen (dålig vana, jag vet, oboyfläckarna i min säng börjar överstiga ett onämnbart antal). jag var så trött att jag höll på att svimma trots att jag låg ner.

tvisten är ju då att koffeinet höll mig uppe. jag släckte lampor och tv halv elva, men tro fan att jag inte somnar förrän tre. trots att jag låtsades att jag var ett träd. med andra ord förtjänar jag att inte gå på cp-religion. jag skiter i religion. jag skiter i magnus. för jag tycker att jag rockade på högskoleprovet.

och nu ska jag ta ut min konstiga aggression och trötthet på frukost, piano och emma-från-lund.

(förövrigt är människor idioter ibland. allt de hade behövt göra för att allt skulle bli perfa för alla hade varit ett litet annat ordval. hur svårt kan det vara? ta en jävla retorikkurs.)