all i know is that you're so nice
verkligheten skrämmer mig. verkligheten är komplicerad. den kräver substans. den kräver ett mål, en vilja, en människa, en strävan, en definitivitet. jag innehar ingen substans. jag har bara en känsla, en aning. jag flyter omkring i mitt diplomatiska själv utan att veta in eller ut. jag är trött på det. jag vill sätta ner foten. jag vill materialiseras. jag vill vara den jag är och inte den jag tror jag är. men jag är ingen, men jag är allt. jag är för mycket och jag är för lite. jag har ingen koll på läget, men koll på läget har jag.
jag vill hitta substansen i min varande, eller så låt mig sky verkligheten och leva i drömmar förevigt?
jag vill hitta substansen i min varande, eller så låt mig sky verkligheten och leva i drömmar förevigt?
Kommentarer
Trackback