they tangle in my head and tend to go nowhere
orkar inte ge, orkar inte ta, orkar inte vilja, orkar inte göra.
måste skärpa mig, ta mig i kragen, knyta åt slipsen.
bara för att jag ikväll ska rensa ut bland materiella ting.
kanske är det som tynger mig?
och sen ska jag dricka apelsinjuice. det hjälper alltid.
måste skärpa mig, ta mig i kragen, knyta åt slipsen.
bara för att jag ikväll ska rensa ut bland materiella ting.
kanske är det som tynger mig?
och sen ska jag dricka apelsinjuice. det hjälper alltid.
you make it too hard
bara för att jag vill ha repris
jag är totalt utslagen, matt, hopplös. både ett fysiskt och ett psykiskt vrak. jag kan knappt hålla i en penna, jag kan knappt andas, jag kan knappt tänka och att röra sig är något som inte existerat på länge. jag försöker intala mig själv att det är en nyttig process; att det är början till motivation. och jag tror på mig själv, för jag brukar tala sanning. jag känner förändringen. jag vet vad jag vill, jag vet vem jag är och motivationen börjar öka, och armbågarna spetsas. men för att sätta fyr på det måste jag ha en radikal förändring. för att orka sista biten av teaterperioden måste något hända. jag får för mig att en början är att rensa ut mitt rum. sådär galet, bli minimalist. men jag är än för feg för att ge upp min maximalism. jag är ännu inte så trygg i mig själv att jag kan slänga alla meningslösa lappar och tygbitar och minnen. nej, detta året får bli ett år av byråkrati, nödvänligheter, kapitalism och tråk. för att jag ska samla mig själv och min motivation till slaget nästa år. slaget om mitt öde. jag flyttar, jag hittar, jag reser. jag är, och sen blir jag.