for my dear infant eyes

image95
bara för att jag är förvirrad. jag riktigt jävla seriöst och allvarligt förvirrad. disoriented om man vill kalla det det. och det vill jag. jag vill även träffa emma. hon brukar sätta tillbaka saker på dess rätta plats. vilken tur att vi har dejt bestämd imorgon. sammanträffande eller medvetet val, kalla det vad du vill.

madame blå

image94
bara för att vi var med i
ystad allehanda och jag tycker att vi numera kan räknas som kändisar, men mest för att det är en alldeles gräslig bild.

det har varit minst sagt kaotiskt, men minst sagt kul. snöstorm, solsken, tidiga morgnar, tidiga kvällar, knäckäppelpaj utav bara helvete. förresten har vi konkurrerat ut förra ägarnas äckliga tekakor. österlen har kommer över ost och skinka på tekaka, de vågar sig på gomasio på dinkelbröd och diggar det.

då har vi alltså börjat driva ett kafé. vad tusan har vi gettt oss in på? mina fötter värker och efter fem timmars bakning med start klockan 06.00 och sedan nonstop arbete tills klockan sju borde jag nog sova nu. så det ska jag göra. natt, och en god sådan.


i wanna have control

min förmiddag av organisatorisk stil försvann, som vanligt.den onormala trötthet som infunnit sig de senaste veckorna får mig att föra tankarna mot järnbrist. att inhandla nya pills får bli ännu en punkt på min todo-list.

dock är jag ovanligt och lite skrämmande stolt över mina tänder.mitt senaste tandhygienistbesök skrämde mig. det bestod av blod och maniska miner och ord som "jag hatar emma", och större delen av besöket; att detta samtidigt. idag kan jag dock känna mig stolt som den största förbrukaren av plackers, entre tio minuter  innan besöket och ett onaturligt antal av fem tandborstningar på två timmar i bagaget.

där fick du kerstin! nu ska du få se!


christ, will you merry me?

detta är en sådan dag då inget blir som man tänkt. "att göra"-listan är lika lång (om inte längre) i slutet som i början av dagen.

och äppelkakan man skulle bara blev varma äppelbitar med rågflingor, tillagat i micron.

PRODUKTIVITET OCH DISCIPLIN, give it to me, baby..

just sing that rhythm give it everything you've got

just nu känns mitt huvud som en sådan där tova som jag är okapabel till att få i mitt hår. en dread som inte går att lösa med allt balsam i världen. och nu har jag försökt alltför länge; det är omöjligt. men ska jag ha en dread, en tova, då kan fan lika gärna hela huvudet bli ett fågelbo. så det finns ingen idé att försöka, ingen idé att balansera. nu faller jag.

why in the whole wide world,

did the world have to turn upside down on me?

fuck