ain't sad enough to tear
jag fallar för frestelsen att vara ägarinna till en reklamfri och stilren blogg. jag går tillbaka; nya bloggen.
i told myself all the words he surley ment to say
nu sitter jag här i min, förvånandsvärt mjuka, loppisskjorta jag köpte på spjutstorps loppis häromveckan. på ovanvåningen av caféet. gästerna kan räknas på en normalutvecklad människas händer. enbart ett par timmar tills staden tar tillbaka mig för gott. trots min nuvarande dunkla, dekadenta tillvaro är jag fortfarande positiv till hösten. dock är jag inte positiv till mitt missbruk av ordet "dekadens". nu känner jag mig rastlös bara, vill att saker och ting ska sätta igång. paus är inte alls ett vackert ord för mig för tillfället. det är direkt motbjudande. men det är bara att sätta igång. börja leva. börja ordna. börja vara. nästa vecka, mina vänner, blir malmö vs stockholm. vem tror ni tar hem priset denna gång?
my memory is cruel
min cykel är så galet skranglig att den faktiskt gick sönder av vinden. medan jag cyklade. det måste vara rekord i något.
förövrigt är jag överstimulerad och förvirrad. det har blivit så mycket nu på alla fronter och överstimulans har en förmåga av att stimulera mig till att hitta mer saker att sysselsätta mig med. det är krångligt att ha många bollar i luften när man inte kan jonglera. men en inte något dåligt krångligt. snarare en positiv och livsbejakande sorts krångligt. krångligt som i underbart.
det ändrar dock inte det faktum att jag fortfarande inte riktigt har koll på vilken dag det är. men det kommer ändras när vi flyttar ihop, älskade max enögd. då ska vi ha en fet kalender så att vi alltid vet var alla är hela tiden, och så att vi har koll på när det är dags för våra vinkvällar i la belle époques anda.
jag har goda aningar om framtiden om oss alla. det finns hopp, och möjlighet till framtida onsdagsfikor i diverse storstäder. en gång i månaden, ny stad varje gång? jag bangar inte.
förövrigt är jag överstimulerad och förvirrad. det har blivit så mycket nu på alla fronter och överstimulans har en förmåga av att stimulera mig till att hitta mer saker att sysselsätta mig med. det är krångligt att ha många bollar i luften när man inte kan jonglera. men en inte något dåligt krångligt. snarare en positiv och livsbejakande sorts krångligt. krångligt som i underbart.
det ändrar dock inte det faktum att jag fortfarande inte riktigt har koll på vilken dag det är. men det kommer ändras när vi flyttar ihop, älskade max enögd. då ska vi ha en fet kalender så att vi alltid vet var alla är hela tiden, och så att vi har koll på när det är dags för våra vinkvällar i la belle époques anda.
jag har goda aningar om framtiden om oss alla. det finns hopp, och möjlighet till framtida onsdagsfikor i diverse storstäder. en gång i månaden, ny stad varje gång? jag bangar inte.
bara för att jag saknar dig, och för att vi ska ge chartern sämre rykte än den någonsin haft