come on-a my house, i'm gonna give you candy
bara för att 30-tals underhållning rockar. "million dollar mermaid" (vattnets venus). ett måste.
första körlektionen bokad, lite projektarbetesgrejer fixade, lite planer planerade. det känns bra, det går framåt. jag gillar det. organisera, strukturera, planera. en helt ny era av eror.
byebye ångest, heyhey planerad impulsivitet
i ought to say no-no-no, sir
jag vill påstå att jag hade en fantastisk kväll och natt, och det kanske jag hade, men jag kommer ärligt talat inte ihåg. det är ju synd. mina minnesbilder tar slut efter ölcaféet och de få glimtar av klarhet jag har efter det är att jag tafsar på någon av någon anledning, raggar på en kille med flickvän och att jag cyklar till jobbet, asfull, klockan fyra på morgonen för att lämna av nyckeln till kassaskåpet som jag råkat få med mig hem. väl där får jag en utskällning för att jag hanterat lussebullarna fel.
när jag studerar min mobil kommer jag fram till att jag spenderat 100:- på, förmodligen, sms till massa människor på typ tre timmar och när jag studerar mina ben kommer jag fram till att jag trillat ett antal gånger.
så max och lii, jag ger er en eloge; ni slutade kvällen på riktigt, jag slutade den indirekt. skillnaden är att jag är bakfull och pank.
impulsivitet suger.
l'amant de lady chatterly
seulement parcque j'adore la pluie et les hommes
natten mellan måndagen och tisdagen drömde jag en alldeles tokigt het dröm. jag har inte kunnat tänka på annat nu i snart två dygn. jag har aldrig varit med om något liknande. jag var helt tagen av hela dagen efter. att vi idag skulle skriva nationella uppstatser om drömmar var ju kanske inte så passande, för självklart tog jag med en naken man i bilden. han var fransk, han var het, han var rolig, ödmjuk och bara sådär alldeles perfekt.
johanna. du och jag och "lady chatterlys älskare" nu! jag kan inte få nog av fransk erotik tycks det.
i know you need to stay behind
dagens ungdom tar ingenting på allvar
igår var jag ute med corny och max på impulsöl. det här med sovmorgnar kommer att ruinera mig. förövrigt vet jag inte riktigt var jag har mitt liv. allt är mest kaos. imorse kunde jag inte hitta mitt manus. efter att en massa dyrbar tid sugits upp av letandet, hittade jag det i små bitar i olika hörn av rummet. fem papper där, tjugo papper där, tretton papper bakom sängen hur i hela friden de nu hamnade där. hela manuset, förutom de femton sidor jag fortfarande inte har hittat, är gravt misshandlade. de har blivit omkringkastade, trampade på, vikta och sönderriva när jag i frustration rotat igenom min matta av kläder, skor, pärmar, tallrikar, tidningar, hängare och allt annat tok. jag har inte koll på någonting;papper, planer, tankar, känslor, viljor, kläder. allt är bara en stor gröt. förövrigt är jag sugen på gröt.
människor börjar bli bättre på att vara impulsiva. det gillar jag. det finns dock fortfarande några rötägg som inte vill offra lite vanebeteende, sömn eller pengar. jag menar; "life's too important to be takes seriously". fucka up det, rör om i grytan, lek och lev. en impulsiv kväll kommer inte döda dig, och om den gör det hade nog en oimpulsiv haft lika stor chans.
inte för att jag är någon mästare på att leva som jag försöker lära.
don't call me, don't call me, don't call me, don't write
somedays aren't yours at all
they come and go as if they're someone else's days
they come and leave you behind someone else's face
and it's harsher than yours
and it's colder than yours
they come in all quiet
sweep up and then they leave
and you don't hear a single floor board creak
they're so much stonger than the friends you try to keep
by your side
downtown, downtown
i'm not here, not anymore
i've gone away
don't call me, don't write
where did paradise go?
bara för att bananer direkt ur träd är mycket godare
det är inte okej någonstans att lämna 30 gradig värme, paradisstränder, underbar kultur och fina människor bakom sig för att bli attackerad av nådlösa hagelskurar i minusgrader. speciellt inte när syster liksom lämnades kvar där i den ljusa ölens, solens och vänlighetens land. jag tänkte att det nog skulle vara lite mysigt ändå att krypa upp under ett duntäcke och höra vinden susa (dåna) utanför, men fan heller, jag är redan trött på det. det finns några enstaka människor som kommer sätta ljus på den mörka tillvaron i vinter, och strålkastaren på andra sidan världen lockar.
å andra sidan finns det ett par av de där små stearinljusen som jag nog alltid kommer uppskatta mer än allt elektriskt ljus i hela, stora världen. det här ska nog gå bra ska ni se.